Det började på tisdagen den 26:e Mars..
Hade vart hos barnmorskan på kontroll dagen innan och fick en till hinnsvepning. Trots att hinnsvepningen jag fick veckan innan inte gav något mer än onda förvärkar och
falska förhoppningar så hoppades jag ändå att det skulle fungera denna gången.
Natten mot tisdagen vaknar jag av molvärk, har inga problem att somna om så sover till ca 09, molvärken har avtagit men jag ger inte upp hoppet. Går till tv-rummet och sitter på pilatesbollen och guppar i en timme framför en bra film (suckerpunch). Går sedan på toa och där upptäcker jag att slemproppen släppt. Denna gång utan något blod i alls, suck tänker jag, ännu ett falskt alarm..
Viktor åker till jobbet vid två och jag och Viggo äter mat vid 17:30-tiden när jag känner att jag börjar få vad jag tror bara är förvärkar. Klär på Viggo och kopplar Issie och går på en promenad, haha jag ville VERKLIGEN få igång förlossningen. Halvvägs till brevlådan (några hundra meter) får jag en OND värk. Måste stanna och andas, varpå Viggo tittar på mig och börjar flåsa och blåsa han också, då börjar jag skratta och det gjorde så ont men han var ju så söt! Fortsatte och hämtade posten och gick tillbaka hem. Nattade Viggo och även då fick jag ett par värkar som jag fick andas igenom. Ville bara att han skulle somna så att jag kunde kasta mig in i duschen!
Hoppade in i duschen vid 21-tiden och värkarna avtog inte trots skållhett vatten och där förstod jag att det var på G. Smsade Viktor och skrev "Du kan komma hem nu, har haft värkar i 4 timmar!" Han ringer upp och jag säger bara åt honom att skynda sig hem. Här börjar det göra så jävla ont och jag blir stressad och vill bara komma in och få smärtlindring. Ringer mamma och säger att det är på gång och kollar så det är okej att vi lämnar Viggo. Det är det så jag packar hans grejer och Viktor kommer hem. På vägen ner så avtar värkarna och jag känner att nej, nu slutar det, falskt alarm IGEN.. Men vi lämnar Viggo ändå och jag får en värk innan vi är framme. Viktor går in med Viggo och jag ringer förlossningen och berättar att jag har värkar med 4-5 minuters mellanrum.
Vi är välkomna in! Bilresan var hemsk, det gjorde sjukt ont, men vi var snabbt inne. Välkomnades av en supergo' bm! Nåt vi inte var vana vid efter första förlossningen...
22:50 var vi inne, fick ett armband, ligga på sängen och prata lite, jag ville bara bli undersökt och få veta om vi skulle få stanna eller inte! Efter en stund frågade Viktor om jag kunde få lustgas (inte ens med värkar kan jag be om saker!) Fick lustgasen och efter första andetagen med den så låg jag bara och asgarvade haha, uuuunderbara lustgas!! Blev undersökt vid 23:30 och var då öppen 4cm yay! Här skulle det bli bebis!
Lustgasen blev min bästa vän och det gick så oförskämt bra! Visst var värkarna jobbiga men den här gången var jag så med, förra förlossningen låg jag i sängen i 11 timmar av 12, denna gång var jag uppe och stod mestadels. Fick akupunktur men det hade nästan motsatt effekt, det sved där nålarna satt, särskilt i fötterna när jag stod upp. Bad om att få ta bort dom ganska snart. Vi var själva ganska mycket och det var bara skönt. Allt gick ju så bra så vi behövde ingen direkt hjälp under öppningsskedet. Vi hade med TENS och jag ville prova den när jag stod med gåbordet så Viktor satte fast elektroderna på mig och startade den, just då sköljde en våg av illamående över mig och jag fräste "ta bort den, TA BORT DEN!" följt av "jag måste spyyy" Fick en sån där kräkpåse och spydde en hel del.
Tror inte det var TENSen som gjorde mig illamående utan det var nog att Rocky sjönk ner förbi spinae, kan bli så då. Vi ringde på klockan för jag kände att jag gärna ville hinna med EDA, bm ville inte riktigt gå med på det först då det stod i min journal om hur det blev sist, men vi stod på oss och hon ringde på läkaren som kom några minuter senare. Edan sattes och jag ställde mig vid gåbordet igen och gungade lite fram och tillbaka. La mig i sängen senare och då plötsligt gick vattnet! Det kändes så häftigt när det gick spontant! Precis som om du har en vattenballong i muffen och så poff! Haha :)
Har ingen vidare koll på tiderna, journalen hjälper mig inte heller fram tills nu, var öppen 8cm innan vattnet gick vid 01:58. Ställer mig upp igen och känner plötsligt hur det trycker på. Tänker "men vad fan, passande att bli skitnödig nu!" Säger till bm att jag måste _kissa_ och inget annat. Varpå hon frågar "det känns inte som att du måste bajsa då?" Nej nej försäkrar jag och går med myrsteg till toaletten, det känns som bebisen är på väg ut så jag vågar inte ens prova att ta i, känner istället med handen mellan benen men känner inget huvud, puh! Går ut igen och då trycker det på igen, ordentligt. Fattar ju nu i efterhand att det faktiskt var krystvärkar. Skriker i panik till Viktor "TRYCK PÅ KNAPPEN!" Han trycker och bm och undersköterska kommer rusande.
Upp i sängen och undersöks, "Ja, nu står huvudet så fiiint så fint här! men...du är bara öppen 9 centimeter" Plötsligt gör det brutalt ont och jag frågar vad som händer och bm förklarar att hon försöker dra undan den sista centimetern, gjorde så ont! Enligt journalen så var jag aldrig 10cm öppen så vet inte om hon lyckades, vilket kanske kan förklara hur brutalt ont det gjorde att krysta.
02:34 börjar jag krysta, ligger först på rygg men minns hur lång tid det tog sist och hur bm på förra föräldragruppen sagt att det egentligen är det sämsta sättet att föda på eftersom man föder i "uppförsbacke". Säger att jag vill ligga på sidan och byter ställning till liggandes på vänster sida. Krystvärkarna känns som en evighet och när huvudet precis är på väg ut så tror jag att jag ska dö, eller åtminstonde spricka från ystad till Haparanda.. Fyfan vad ont det gjorde. Lyckligtvis lät de mig ha lustgasen hela tiden, andades när jag inte hade någon värk också, ville bara försvinna men jag lyssnade på vad de sa till mig ändå och höll emot när de sa åt mig att göra det. Efter en av krystvärkarna försvann all smärta och han var ute. Då försvann all smärta! Fick upp en helt perfekt liten bebis på mitt bröst och kände sån lycka, äntligen! Frågade Viktor om han kollat vad det blev, det hade han inte. Men kolla dåå! Jag lyfte och vi såg att vi fått en till son! Åh <3 En helt perfekt liten kille till!
02:40 föddes Rocky efter 6 minuter med krystvärkar, 3230g tung och 52cm lång:)
Lilla hjärtat!
Moderkakan ville inte släppa så fick medel insprutat i handen som skulle hjälpa den att lossna, mina ben skakade så sjukt mycket, förmodligen från edan, gick verkligen inte att hålla dem stilla, riktigt obehagligt. Jag behövde inte sy nånting alls. Var förvånad över det eftersom det hade gjort så ont men jag antar att det var för att jag inte var helt öppen eller för att det gick så fort. Nu var det i alla fall över. :)
Rocky låg en stund vid bröstet och åt, sen han fick ligga i värmebädd i flera timmar för att hålla tempen, inte lätt när man inte har så mycket hull. :') Nu är han snart 3 månader, inte klokt! <3
