toves.blo.gg

Igår var vi på KSS för att göra ett tillväxtultraljud. Kändes så himla bra att faktiskt få göra ett, det trodde jag aldrig. Men det visade sig att det egentligen bara var att ringa bm och berätta hur jag kände och så fixade hon det. Är så tacksam!


Jag har länge trott att den här bebisen är en jättebebis. Har nog skrivit om det förut men det tål att upprepas. Förra grav hade jag som sagt moderkakan i bakvägg, då sägs det att man känner barnet tidigare och tydligare i magen. Denna grav har jag i framvägg istället vilket ska ha motsatt effekt. För mig kunde det lika gärna vart tvärtom, denna bebis känns otroligt mycket mer än vad V gjorde i magen.


Därav min misstanke om en stor bebis. ;) Viggo var ju inte alls stor när han föddes, stl 50 var liksom STORT. Jag har funderat mycket på om han var liten på grund utav havandeskapsförgiftningen eller om han bara brås på sin pappas födelsevikt. Nu känner jag mig ganska säker på att det är det sistnämnda, jag hann ju inte gå med förgiftningen särskilt länge och jag hade en väldigt mild form utav det!


När vi kom till antenatalmottagningen så fick jag först mäta blodtrycket, det var på samma nivå som sist så inget att oroa sig för. Sen kom en överläkare och ledde oss in i ultraljudsrummet och vi pratade lite om förra graviditeten, förra förlossningen och den kommande. Hon sa i princip att det var troligt att jag skulle få hf igen men i en lindrigare form och att jag isåfall lär bli igångsatt om det är i slutet av graviditeten.


Var verkligen inte beredd på att höra det! Men det kändes som en lättnad. Var fruktansvärt att ligga inne sist och värre skulle det ju vara nu med tanke på att jag skulle behöva vara ifrån båda mina V'n. ❤


Nåt som stör mig dock är att när jag tidigt i graviditeten gick på en annan mödravårdcentral fick träffa en förlossningsläkare som berättade att jag absolut inte skulle få hf igen. Fanns lilsom iiiingen chans! Det stämmer alltså inte. Sjukt att man kan säga så..


Skitsamma, fick hoppa upp på sängen och göra ett ultraljud som visade på en bebis som låg lite i underkurva, precis som sin storebror gjorde på tul i v.32! Så vi kan nog helt enkelt dra slutsatsen att jag föder små barn. Puh! ;)


Var så roligt att se plutten igen! Hen gapade stort och såg ut att blåsa bubblor haha. ❤ Jag är mer övertygad än någonsin om att det är en liten pojke i magen nu. Vi såg inget kön på ultraljudet men det känns bara så. Numera säger jag lillebror när jag pratar om magen, vad paff jag ska bli om jag har fel haha! Längtar verkligen till förlossningen nu. Känner mig redo varje dag. Nu har halva vecka 34 passerat och snart, snart är bebis fullgången och välkommen att kika ut. ❤