toves.blo.gg

Japp. Vi var hos barnmorskan i v.23 (tror jag) och då var jag så stolt över att jag inte känt av foglossningen något så det var jag ju tvungen att berätta, skulle jag iiiinte gjort! Redan dagen efter fick jag känningar av det och sen dess har det sakta men säkert blivit värre.


Värst är det på jobbet med tanke på att det är mycket gå / stå hela tiden + hårt betonggolv + stålhätta. Inte det skönaste. Har inte sagt det till någon på jobbet utan har lidit i det tysta, ville ju så gärna klara av att jobba fram till julledigheten! "Bara 4 nätter kvar!" Har ekat i mitt huvud hela helgen. Inatt var det vidrigt, var helt kallsvettig och skakig för det var så illa. Så jag tog beslutet att gå hem. Först blev jag lipig, tårarna brände bakom ögonlocken men sen skärpte jag till mig.

Det är knappast bra för bebis att jag stressar, mår dåligt och har ont. Nej nån måtta får det vara. Somnade som en stock och sov hela natten när jag kom hem, ett starkt tecken på att jag gjorde rätt, hade nämligen sovit mer än vanligt på dagen också och jag brukar inte ens kunna sova på nätterna under helgen även om jag vart vaken på dagen.


Bebis verkar va himla nöjd med beslutet iallafall och har sparkparad just nu. Mamma gillar! Varje liten spark eller rörelse är som en försäkran om att "jag mår bra mamma!"

På tal om sparkar, denna bebis är så sjukt aktiv! Jag tyckte Viggo var aktiv när han låg i magen men denna unge är 100gr mer aktiv. Helt sjukt hur hårt den sparkar och hur långt den kan sträcka sig ibland. Alla har väl hört att med moderkakan i framvägg känner man sparkar och rörelser mindre än om man har den i bakvägg? På mig är det helt och hållet tvärtom, Viggo sparkade aldrig såhär hårt ens i v35+ som denna bebis gör nu i v.26. Tror vi kommer få en 5 kilos klump!! Enda förklaringen jag kan komma på. ;)